Breathe Until Tomorrow

Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen
Ett är solen
Ett är polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp
Och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dig till ro
Stort är mörkret nu
Månen är itu
Men det är natten
Som gör dagen ljus

Låten heter Handens fem fingrar och är skriven av Peter LeMarc. Den jag tänker på sjungs av mina kusiner. Och Lisa Nilsson. Mina kusiner sjöng den på min farmors minnesstund. Efter begravningen. 9 januari 2008. De sjöng den i kväll också. Ute på Björnön. Jag. Jag har. Nej. Jag vet inte hur jag ska formulera mig. Men låten betyder mycket för mig. Det finns så många minnen i den låten. Så många tårar. Så många jobbiga minnen. Men det finns också hopp in bäddat i låten. Handens fem fingrar vaggar dig till ro. Ro. Efter döden får man ro. Inte en eka. Utan ro. Vila.
Den låten är vacker. Om jag kunde sjunga skulle jag sjunga den för min mormor. Jag kan inte sjunga. Jag önska att jag kunde. Jag drömmer om det. Men jag ska sjunga den för henne. Sen någon dag då vi är själva. Då ska jag sjunga den för henne.
För den är så vacker.