Breathe Until Tomorrow

Varför är man alltid som kreativast på natten? Är det känslan av att ingen kan komma och störa? Jag har alltid ett block ligger vid sängen. Ett block och en penna. Så jag kan skriva. I går natt låg och och lyssnade på regnet och åskan. Såg blixtarna genom rullgardinen. Räknade elefanter. Du vet. Sådär som man gör för att få veta hur långt bort åskan är. En elefant, två elefanter, tre elefanter... Åskan verkande ha svårt att bestämma sig. 10 elefanter. 7 elefanter. 9 elefanter. 5 elefanter. Och 10 igen. Inte bara åskan som har beslutsångest. Alla har det. Man är bara mer eller mindre medveten om det.
Jag var så rädd för åskan när jag var liten. Eller rädd. Jag vart apatisk. Av åskan. Gick inte att få kontakt med mej. Jag var inne i en lite bubbla av rädsla och förtvivlan. Med ett par hörselskydd som mussepigöron. Hörsonlurar döpte jag dem till. Somnade alltid efter åskan. Av utmattning. Jobbigt att vara apatisk.
Rätt som det var försvann rädslan. Hux flux. Nu är jag kanske till och med för orädd. Vart så sugen i går natt att gå upp på taket. I regnet och åskan. Ta med mej kameran. Få bilxtarna att fastna. Kunna ta fram dem när som hellst. Men jag gjorde det inte. Hade bara blivit ner jagad igen. "akta dej för åskan". Kanske var där rädslan började? Att åskan ses som farlig av så många. Är den inte det? En oövervinelig naturkraft? Stark. Farlig. Tor med sin hammare och kärra. Tor och hans kompis Oden. Eller hur var det? En häst med åtta ben. Hetter nått på S. Sleipner? Hm.

Klickar runt på youtube. Jimmy Eat the World just nu. Hear you me. Vacker låt. 
May angels lead you in. Hear you me my friends.
On sleepless roads the sleepless go. May angels lead you in.