Breathe Until Tomorrow

jo men så är det väl alltid.
man måste vara flexibel.
annars klarar man sig inte.
klarar det inte.

SÅ ÄR DET BARA.

värmen tar kål på mig. nästan.
men jag är glad att den äntligen är här.
men en pool vore inte fel. inte alls.

nu, däremot, är det skönt.
att sitta i sängen med förstret öppet.
en harkrank flaxar omkring med sina långa ben på väggen.

tankarna flödar helt fritt.
hit och dit.
samtidigt som det känns så underbart fint just nu.
finns det en del jag inte får ordning på.
som alltid.

jag har funderat på något speciellt ett par dagar.
en fråga jag fick för några månader sedan.
två. kanske tre.
"varför tror du på Gud?"

ja, varför gör jag det?
jag har inget riktigt bra svar.
annat än att det känns så rätt.
så rätt i mig. i hjärta och hjärna.

jag tror.
för det är väl det man gör som troende.
tror.
jag vet inget egentligen, inte mer än du, men jag tror.
med hela mitt hjärta tror jag.
med hela min kropp och själ.

och det är fint.

jag har inte uppdaterat här på... länge.
sommar och fint väder är väl kanske två orsaker.

söndagen den 20 juni.
pier pressure i göteborg.
bra band och fina vänners sällskap.

sedan jag missat paramore i vintras hade jag nästa gett upp hoppet om att få se dem live.
i söndags stog jag bland så otroligt många andra och hoppade och skrek i frihamnen.
på scenen stod paramore.
jag har inte varit så hes sedan jag såg muse i oktober förra året.
lyckan var obeskrivlig.

många suddiga bilder blev det.
men suddiga bilder är väl bättre än inga bilder.
bilderna är tagna av mig och kopiering är inte okej.

    




 

de senaste dagarna har jag...
...blivit kallad "lilla flicka. fast du är ju stor." av en kul prick.
...tagit mod till mig och visat mig i shorts bland folk för första gången på tre år.
...slutat andas pga chock.
...börjat andas igen.
...pratat med gud.
...fikat i fyra timmar med vänner.
...blivit utslängd från två fik.
...åkt buss och båt och bil.

...och störst av allt, jag ar kommit på att jag mår bra. jag menar riktigt bra. sådär som man gör när allt bara känns rätt och fint och bra.

jag har hittat en otroligt vacker låt.
plane crash dreams med josh farro och hayley williams.
jag vet inte hur jag har kunna missa denna låt.
jag lyssnar på den om och om igen.
tar in texten och bearbetar den.
precis så som jag så ofta gör med musik.



för mig är det viktigt med budskap.
musik är så mycket mer.
mer än noter och ord.
tillsammans väver orden och noterna mönster i mitt huvud.
smälter ihop till något nytt.
någonting vackert.

hur många olika känslor kan man uppleva under en dag?
utan att sprängas i små bitar och sväva ut i rymden.
jag vill vara kvar här. inte flyga omkring utan krontroll.
för jag har kontroll
åtminstode inbillar jag mig det. att jag har kontroll.

men å andra sidan. vem har kontroll?
mamma? Gud? JAG?
mammor har alltid koll på allt. kontroll.
men något måste ha koll på mammorna.
Gud. hm.

...tower of refuge and strenght
let every breath
all that i am
never cease to worship you

det märks att skolåret lider mot sitt slut.
många (alla?) kurser är avslutade och om dagarna har man en eller inga lektioner alls.
en idag, en på fredag.
ledig måndag, tisdag.
städa skåp och prata mattebetyg på onsdag.
avslutning på torsdag.

året har gått otroligt fort.
känns som jag nyss började på carlforsska, skolan kändes stor och förvirrande.
nu hittar man överallt och att skolan en gång kändes stor kan man inte förstå...

att ha hela sommaren framför sig känns underbart.
att kunna vara uppe till morgonen gryr, att kunna sova hela dagen.
jag längtar efter det.

en sommar utan sorg som bara är min.
det är precis vad jag vill ha.

bilden är från 2007, en sommar i fjällen.

vädret idag har varit underbart.
svalt på förmiddagen och varmt på eftermiddagen. sol och lite vind.
jag har kännt doften av liljekonvaljer i solsken.
tittat på höns och låtit mina tankar ha sin stilla gång.
ibland är livet riktigt skönt.

men jag vet att när det är som bäst, det är då man ska se upp.
saker och ting slutar aldrig lyckligt.
vi lever inte i en saga.
så nu ska jag se upp och vara på min vakt.
för just nu känns allt ganska bra.

muse har ställt in konserten på zinnkensdamm 21 juli.
jag kan inte förså. varför?
känns lite som om luften har fått ur mig.
usch vad ledsen jag blir.
jag (och många andra) har ju sett fram emot det så länge!

funderar på att bygga en tidsmaskin.
jag får googla det. hitta en ritning.
såga, spika och limma.
så svårt kan det ju inte vara.
skalman kunde, då borde jag också kunna.

har spenderat fredagkvällen med att plugga historia.
det är vad man får för att inte göra det man borde i veckorna.
plugg på en fredagkväll går ju emot alla principer...
usch och fy.
men händer det inget roligare kan man väl alltid plugga antar jag..?
nej. jag ska aldrig mera plugga en fredagkväll. sådetså.

vädret i veckan har varit underbart.
förutom den där elektriciteten i luften...
men sol och värme, som jag har väntat på det!
äntligen!

jag måste bara lägga till att det endast är 30 dagar kvar till pier pressure!
helt otroligt vad fort tiden har gått, inte länge sedan det var flera månader kvar...

spänningen och elektriciteten ligger i luften.
det nästan sprakar. 
som ett lock känns det. klibbar fast på huden.
går inte att tvätta bort.

ett rejält oväder skulle behövas.
åska, blixtar, regn. kanske hagel.
då skulle nog det där som ligger i luften försvinna.

laleh var min första musik-förälskelse.
jag såg coverarten till hennes självbetitlade album 'laleh' och på något vis fastnade bilden på min näthinna.
pappa och jag fick gå tillbaka till skivaffären samma dag och köpa albumet.
jag hade ingen aning om vem laleh var. vilken sorts musik hon gjorde.
men det var något med skivan. något som gjorde att jag var tvungen att ha den. 

och nu i efterhan är jag så glad för det. så jätte glad.
laleh är en människa jag verkligen ser upp till. 
hon är sig själv. alltid. 
vid intevjuer slänger hon inte bara ur sig svar. man ser hur hon tänker. noga. innan hon svarar. varje gång.
varje svar kommer från ett ställe djupt inne. 

lika så hennes texter. de berör. 
precis så som texter ska. 




 

 

har i flera veckors tid behövd handla kläder.
det ekar i min byrå.

i dag tog jag ork till mig.
och vad händer?
jo, jag kommer hem med ETT linne.

borde det inte gå lite bättre?
ja, jag är kräsen.
men kom igen. ett linne. på 1 ½ timme.
jag hatar att handla kläder.
hur kan alla tycka det är så kul?

till slut gick jag till akademibokahandeln och tröstläste böcker.
slutade med att jag köpte en bok jag gått och kollat på, längtat och suktat efter i minst en månad.
vita underbara blad.
                        

that's THE book.

nu ska den fyllas med ord och tankar.
allt jag skrivit på lösa papper och som ligger i högar ska in i boken.

jag har varit ganska frånvarande här.
jag har bara inte haft ork. inte velat dela med mig av mitt liv.
nedstämdhet och bältros var två av anledningarna.

men nu ska jag försöka ta tag i det här.
skriva lite. inte varje dag. det tror jag inte.
men några gånger i veckan är målet.

nu ska jag börja titta igenom alla bilder i datorn.
jag har en lite överaskning på gång åt en vän...