Breathe Until Tomorrow

Morfar åt med mamma och mig. Här. I kväll. Kvällsmat.

Jag har fortfarande svårt att acceptera att mormor inte finns mig här längre.
Samtidigt som en del av mej accepterade det samtidigt som jag såg henne.
På natten den 12 Juli.
Så kan en annan del inte acceptera det. Inte alls.
Kommer den delen någonsin göra det?
Kanske. Inte.
Jag tror inte det.

Tiden läker inte alla sår.
Det vet vi alla.
Ändå säger vi det.
För att vi måste ljuga.
Ibland är en lögn det finsate man har.
Så vi säger det. Hoppas att om vi säger det tillräckligt ofta.
Så kanske någon stackare börjar tro på det.




Robert Pattinson - To Roam
Fantastisk text på den låten. Allt är sant.
Om mig i alla fall.