No sound but the wind.
Bara några timmar. Kolla värmen. Jag garanterar att det är skit kallt.
Åka spark utför branta backar i 15 minusgrader.
Mitt ansikte kommer frysa sönder. Men det är lugnt.
Då kanske mina öron trillar av. Fint det. Då kanske jag äntligen blir av med dem.
Bild från stugan, förra året vid denna tid.
On this side of town it touches everything.
Alla har tröttnat på julen. Två dagar tog det.
Mellandags rea. REA.
Uppenbarligen det bästa vi vet.
Och visst är det lite mysigt med allt folk. Trångt och varmt blir det.
Men det blir lätt för mycket också. För trång och för varmt.
Någon julkänsla fick jag inte in i år.
Mysigaste dagen var nog i går. Juldagen.
Jag och kusin i var sitt hörn av soffan men var sin bok. Hela dagen.
Och Sällskapsresan: Snowroller.
På kvällen mat hos morfar.
Senare sån där mysig stämning. Avslappnat. Sitta och små-prata. Mys.
But time isn't on my side.
Jag vet inte hur julkänslan infinner sig i år.
Inte är det som när man var liten. När julen alltid var något man gick och väntade på. I veckor väntade man. Kvällen innan julafton var det alltid svårt att somna.
Men det var många år sedan den känslan försvann.
Nu längtar jag inte efter julenpå samma sätt.
Jag längtar dock efter kärleken och genenskapen som kommer med julen. Den är speciell.
I år har julen bara käntas jobbig. Och i går kväll slog det mej varför det känns jobbigare i år.
Mormor.
Saknaden efter henne är så otroligt mycket större vid högtider jag alltid firat med henne. Firade inte förre julen med henne heller, men några dagra senare träffade jag henne.
Nu vet jag att i år kommer jag inte alls träffar henne vid julen. Jag vet att det kommer (troligtvis) dröja många långar år innan jag träffar henne igen.
Något som får mej att se fram emot julen i år är min kusin. Jag ska få träffa henne igen. Det var länge sedan. Alldeles för länge sedan.
Jag ska försöka att leva i nuet. Jag vet att min mormor vill att jag gör det. Så jag gör det, försöker.
God jul.
Loose your hunger, you loose your way.
Blickar värderar oss. Scannar oss. Kollar om vi är godkända.
Blir du inte godkänd får du ännu en blick.
Kanske ett hånleende. En viskning när ingen tror du ser.
Jag lovar. Alla har kännt av dem.
Tyvärr.
Klär du dig på ditt eget vis eller har din egen speciella frisyr får du fler blickar. Höjda ögonbryn.
Jag absolut älskar männsikor som har egen, speciell stil.
Människor som törs gå sin egen väg.
Människor som inte bara smälter in i mängden.
De som vågra synas och inte skämms för det.
Jag beundrar dem.
Jag fick själv en sådan blick, som jag beskrev, idag.
En värderande blick.
Jag vet att jag inte blev godkänd. Det syntes tydligt.
Till och med ett litet hånleende fick jag.
Men jag höjde mitt huvud och log. Gick vidare.
Kände mig självsäker.
Jag önskar att man alltid kände sig så självsäker.
Broder Daniel - Shoreline
Fin låt, fin text. Inspererande som tusan!
Trying to prove to us it's real.
Har inte skrivit något här på väldigt länge.
Har inte haft något insperation.
Så här brukar det vara för mig. Ingen konstigt alls.
Skrivande varierar. Upp och ner.
11 dagar kvar till julafton. Lite ångest.
I år längtar jag verkligen inte dit.
Men det blir säkert bra när vi är där. Hoppas jag.
Det är bara den där julhysterin jag hatar.
Affärernas julskyltningar.
Att allt måste vara perfekt.
Vi lurar oss själva.
Julen handlar inte om konsumtion. Nej.
Julen tappade sin innebörd för länge sedan.
Lite sorgligt tycker jag.
För mig handlar julen om julklapps-stress, kvällen-före-julafton-stress och, till slut, en mysig kväll med familj och släkt.
Jag tröttnade på julmusik samtidigt som jag hörde den första jullåten på radion.
De där hurtiga jullåtarna man mår illa av. Du vet säkert vilka jag menar.
Flyr från dem.
Stänger av radion. Höjer ljudet på iPoden när jag är på stan.
11 dagar till. Sedan slipper jag dem ett tag igen. Skönt.
När julen är över så kommer Nyårs-hysterin.
Åh, så lycklig jag blir...
