Breathe Until Tomorrow

Hur svårt kan det vara? Tydligen jätte. Men jag är värdelös på datorer oxå. Så det är väl därför. Jag skylle på det. Men nu är jag här. Och förhoppningsvis ska jag kunna hålla liv i det här. Vore lite kul. Kanske? Kanske någon läser det här..? Kanske.

Just nu är man instängd i lilla Barkarö. Power Meet. Eller Power Big Meet. Vad heter det egentligen? Drygt är det i alla fall. Man kan inte ta sig någon stanns. Bara massa amrikanare över allt. Gamla bilar. Rostiga. Avgaser. Kanske en del fina?
Mamma och pappa cyklade in och kollade på crusingen. Finbliscrusingen som det heter. Ett ord. Nja. Tyckte jag skulle följa med. Nej tack. Åk ni. Som tack för att jag stannade hemma och diskade fick jag en påse sura remmar. Det kanske säger lite om hur kul jag tycker det är med amrikanska bilar. Stannar hemma och diskar istället. Vilken 16 åring skulle göra det? Jo, jag. Fast jag diskade inte hela tiden. Jag satt vid datorn och läste massor om Twilight Saga som jag redan visste oxå. Och Robert Pattinson. Läste låt texter. Tänkte på allt och inget. Skönt faktiskt. Lite stillhet. Att vara ensam hemma. Ingen som tjatar om något. Njuter av sådant. Datorn, min iPod och en bok så överlever jag i dagar. Om inte veckor. Jag är nog inte som alla andra. Tur det. Jag är ju jag. Jag är Paramore och Twilight Saga. Och en del annat oxå. Lite kött och ben och sånnt. Ett hjärta mitt i någon stanns. En blindtarm och två öron. Sånnt man tydligen behöver. Fast inte blindtarmen. Det kan man ta bort. Bort med den bara. Finns en del annat man inte heller behöver. Och en himla massa saker man behöver. Jag behöver. Jag behöver. Jag behöver nog sova. Mitt huvud känns. Känns lite segt. Sömn. Sova alldeles för länge och vakna av en mamma som susar in i rummet och påpekar att dagen flyr. "sov inte för länge". Jo, jag gör nog det. Blir kanske bra så. Fast ibland är det skönt att gå upp tidigt. Känslan av att bara du i hela världen är vaken just nu. Härlig känsla det.