We don't know what we're doing.
Vardagsglädje.
De glädjen kan vara så enkel. Men nästan det bästa.
En glatt leende busschafför som hejar och ser uppriktigt glad ut.
Ovanligt. Men glad blir man.
Någon som spontant börjar prata med en på busshållplatsen.
Så ovanligt. Men trevligt.
Någon som ser att man faktiskt bara har ett mjölkpaket.
Låter en gå före i kön i mataffären.
Den lilla glada känslan. Som sprider sig i hela kroppen.
Men som lika fort som vardagsglädjen kommer försvinner den.
De jobbiga tankarna kommer igen.
De taggiga.
Vissa taggiga med lite bomull på de vassa taggarna.
Andra skaver hål.
De glädjen kan vara så enkel. Men nästan det bästa.
En glatt leende busschafför som hejar och ser uppriktigt glad ut.
Ovanligt. Men glad blir man.
Någon som spontant börjar prata med en på busshållplatsen.
Så ovanligt. Men trevligt.
Någon som ser att man faktiskt bara har ett mjölkpaket.
Låter en gå före i kön i mataffären.
Den lilla glada känslan. Som sprider sig i hela kroppen.
Men som lika fort som vardagsglädjen kommer försvinner den.
De jobbiga tankarna kommer igen.
De taggiga.
Vissa taggiga med lite bomull på de vassa taggarna.
Andra skaver hål.
Kommentarer
Postat av: Annanas
Ja visst är de hemskt när ens mormor försvinner.
Hon var min bästa vän redan då och jag hade hoppats vi skulle följas åt i livet lite längre.
Jag håller med dig om ditt inlägg. Man kan bli så glad för små saker.
Hoppas du får en bra dag
Anna
Trackback
