Breathe Until Tomorrow

värmen tar kål på mig. nästan.
men jag är glad att den äntligen är här.
men en pool vore inte fel. inte alls.

nu, däremot, är det skönt.
att sitta i sängen med förstret öppet.
en harkrank flaxar omkring med sina långa ben på väggen.

tankarna flödar helt fritt.
hit och dit.
samtidigt som det känns så underbart fint just nu.
finns det en del jag inte får ordning på.
som alltid.

jag har funderat på något speciellt ett par dagar.
en fråga jag fick för några månader sedan.
två. kanske tre.
"varför tror du på Gud?"

ja, varför gör jag det?
jag har inget riktigt bra svar.
annat än att det känns så rätt.
så rätt i mig. i hjärta och hjärna.

jag tror.
för det är väl det man gör som troende.
tror.
jag vet inget egentligen, inte mer än du, men jag tror.
med hela mitt hjärta tror jag.
med hela min kropp och själ.

och det är fint.

jag har inte uppdaterat här på... länge.
sommar och fint väder är väl kanske två orsaker.

söndagen den 20 juni.
pier pressure i göteborg.
bra band och fina vänners sällskap.

sedan jag missat paramore i vintras hade jag nästa gett upp hoppet om att få se dem live.
i söndags stog jag bland så otroligt många andra och hoppade och skrek i frihamnen.
på scenen stod paramore.
jag har inte varit så hes sedan jag såg muse i oktober förra året.
lyckan var obeskrivlig.

många suddiga bilder blev det.
men suddiga bilder är väl bättre än inga bilder.
bilderna är tagna av mig och kopiering är inte okej.

    




 

de senaste dagarna har jag...
...blivit kallad "lilla flicka. fast du är ju stor." av en kul prick.
...tagit mod till mig och visat mig i shorts bland folk för första gången på tre år.
...slutat andas pga chock.
...börjat andas igen.
...pratat med gud.
...fikat i fyra timmar med vänner.
...blivit utslängd från två fik.
...åkt buss och båt och bil.

...och störst av allt, jag ar kommit på att jag mår bra. jag menar riktigt bra. sådär som man gör när allt bara känns rätt och fint och bra.

jag har hittat en otroligt vacker låt.
plane crash dreams med josh farro och hayley williams.
jag vet inte hur jag har kunna missa denna låt.
jag lyssnar på den om och om igen.
tar in texten och bearbetar den.
precis så som jag så ofta gör med musik.



för mig är det viktigt med budskap.
musik är så mycket mer.
mer än noter och ord.
tillsammans väver orden och noterna mönster i mitt huvud.
smälter ihop till något nytt.
någonting vackert.

hur många olika känslor kan man uppleva under en dag?
utan att sprängas i små bitar och sväva ut i rymden.
jag vill vara kvar här. inte flyga omkring utan krontroll.
för jag har kontroll
åtminstode inbillar jag mig det. att jag har kontroll.

men å andra sidan. vem har kontroll?
mamma? Gud? JAG?
mammor har alltid koll på allt. kontroll.
men något måste ha koll på mammorna.
Gud. hm.

...tower of refuge and strenght
let every breath
all that i am
never cease to worship you

det märks att skolåret lider mot sitt slut.
många (alla?) kurser är avslutade och om dagarna har man en eller inga lektioner alls.
en idag, en på fredag.
ledig måndag, tisdag.
städa skåp och prata mattebetyg på onsdag.
avslutning på torsdag.

året har gått otroligt fort.
känns som jag nyss började på carlforsska, skolan kändes stor och förvirrande.
nu hittar man överallt och att skolan en gång kändes stor kan man inte förstå...

att ha hela sommaren framför sig känns underbart.
att kunna vara uppe till morgonen gryr, att kunna sova hela dagen.
jag längtar efter det.

en sommar utan sorg som bara är min.
det är precis vad jag vill ha.

bilden är från 2007, en sommar i fjällen.