Breathe Until Tomorrow

vädret idag har varit underbart.
svalt på förmiddagen och varmt på eftermiddagen. sol och lite vind.
jag har kännt doften av liljekonvaljer i solsken.
tittat på höns och låtit mina tankar ha sin stilla gång.
ibland är livet riktigt skönt.

men jag vet att när det är som bäst, det är då man ska se upp.
saker och ting slutar aldrig lyckligt.
vi lever inte i en saga.
så nu ska jag se upp och vara på min vakt.
för just nu känns allt ganska bra.

muse har ställt in konserten på zinnkensdamm 21 juli.
jag kan inte förså. varför?
känns lite som om luften har fått ur mig.
usch vad ledsen jag blir.
jag (och många andra) har ju sett fram emot det så länge!

funderar på att bygga en tidsmaskin.
jag får googla det. hitta en ritning.
såga, spika och limma.
så svårt kan det ju inte vara.
skalman kunde, då borde jag också kunna.

har spenderat fredagkvällen med att plugga historia.
det är vad man får för att inte göra det man borde i veckorna.
plugg på en fredagkväll går ju emot alla principer...
usch och fy.
men händer det inget roligare kan man väl alltid plugga antar jag..?
nej. jag ska aldrig mera plugga en fredagkväll. sådetså.

vädret i veckan har varit underbart.
förutom den där elektriciteten i luften...
men sol och värme, som jag har väntat på det!
äntligen!

jag måste bara lägga till att det endast är 30 dagar kvar till pier pressure!
helt otroligt vad fort tiden har gått, inte länge sedan det var flera månader kvar...

spänningen och elektriciteten ligger i luften.
det nästan sprakar. 
som ett lock känns det. klibbar fast på huden.
går inte att tvätta bort.

ett rejält oväder skulle behövas.
åska, blixtar, regn. kanske hagel.
då skulle nog det där som ligger i luften försvinna.

laleh var min första musik-förälskelse.
jag såg coverarten till hennes självbetitlade album 'laleh' och på något vis fastnade bilden på min näthinna.
pappa och jag fick gå tillbaka till skivaffären samma dag och köpa albumet.
jag hade ingen aning om vem laleh var. vilken sorts musik hon gjorde.
men det var något med skivan. något som gjorde att jag var tvungen att ha den. 

och nu i efterhan är jag så glad för det. så jätte glad.
laleh är en människa jag verkligen ser upp till. 
hon är sig själv. alltid. 
vid intevjuer slänger hon inte bara ur sig svar. man ser hur hon tänker. noga. innan hon svarar. varje gång.
varje svar kommer från ett ställe djupt inne. 

lika så hennes texter. de berör. 
precis så som texter ska. 




 

 

har i flera veckors tid behövd handla kläder.
det ekar i min byrå.

i dag tog jag ork till mig.
och vad händer?
jo, jag kommer hem med ETT linne.

borde det inte gå lite bättre?
ja, jag är kräsen.
men kom igen. ett linne. på 1 ½ timme.
jag hatar att handla kläder.
hur kan alla tycka det är så kul?

till slut gick jag till akademibokahandeln och tröstläste böcker.
slutade med att jag köpte en bok jag gått och kollat på, längtat och suktat efter i minst en månad.
vita underbara blad.
                        

that's THE book.

nu ska den fyllas med ord och tankar.
allt jag skrivit på lösa papper och som ligger i högar ska in i boken.

jag har varit ganska frånvarande här.
jag har bara inte haft ork. inte velat dela med mig av mitt liv.
nedstämdhet och bältros var två av anledningarna.

men nu ska jag försöka ta tag i det här.
skriva lite. inte varje dag. det tror jag inte.
men några gånger i veckan är målet.

nu ska jag börja titta igenom alla bilder i datorn.
jag har en lite överaskning på gång åt en vän...