You're something beautiful.
Människor. Alla dessa människor. På en och samma fläck. Fläcken har ett namn. Ikea.
Har du någonsin varit på Ikea med tre människor över 50 år? Bara du och de tre 50+arna. Jag var det idag. En upplevelse. En som är rationell. En som tänker ett steg längre. En som är praktisk och vill att sakerna ska passa ihop. Hur går det ihop? Går det ihop? Men det var ganska spännande hur som helst. Att bara stå där. Säga nått ibland. Nått smart. Nått osmart.
En av den frågade. Hur jag orkar vara på Ikea. Denna lilla fläck med så otroligt mycket människor. Alla på samma ställe. Jag svarade. Att jag liksom stänger av den delen av hjärnan som inte orkara vara på ett sånt ställe. Jag tänker på något annat. Jag står och kollar på människor. Det är ganska kul att kolla på människor. Kolla på kläder. Skor. Jag gillar att kolla på skor. Jag gillar skor. De säger rätt mycket om människor har jag fått för mig. Men vad säger mina skor om mig? Hoppas de inte säger fel saker. Sänder ut fel signaler. Vilka signaler sänder Converse ut?
Hur som helst. Människor. Dessa små. Stora. Djur. För vi är ju faktiskt djur. Men vi ser oss som något mer. För vi är väl något mer? En chimpans är till 98% lik oss. Det tror man inte när man ser chimpansen svinga sig i träden. Plocka loppor på sin vän. Skrika lite.
Men är vi så olika? Nej. Vi svingar oss också i träden. Våra träd är bara inte träd. Idag var vårat träd Ikea. Plocka loppor. Idag var våra loppor inte loppor. Lopporna är ju en social grej bara. Lite kärlek. Vi behöver social kontakt. Dagligen. Och kärlek. Vi skriker också. Massor. Om många saker. Vad skrek du senast om? Tvätten? På hunden? Din syster som var hopplös? På en hammare som slog dig på tummen. För det var ju hammaren. Inte du. Som slog fel. Nejnej.
Vi är lika. Allihop är vi lika. Fast på olika sätt. Lika på olika sätt. Lika barn leka bäst. Tur att alla är lika då. Lika fast på olika sätt. Vi beter oss olika. Men innerst inne har vi en likhet med någon annan. Som är lite lik någon annan.
Allt hänger ihop. Är uträknat. Av någon. Något. Jag tror jag vet vem. Någon annan har en annan teori.
Men jag tror på min teori.
This is how we'll stand when they burn our houses down.
Men jag pratar på msn. Istället. Jag gillar inte telefoner. Kan inte prata i telefonen. Är dålig på det. Vad ska man säga? Det blir så många pinsamma tystnader. Så jag skickar ett sms istället. Pratar på msn. Tre bokstäver. Många tre-bokstävers-kombinationer. Sms, msn, pms. Alla innehäller S.
Vad står sms för? Skicka-med-skrift? Skriv-massa-skit? Jag vet inte. För det heter ju sms.
Men jag pratar på msn. Med någon jag älskar. Min kusin. Carolina. Jag älskar dig. Vi ses snart. Och då kan vi prata. Utan sms och msn. På riktigt. Massor kan vi prata. Det behöver vi. Eller hur?
I'll put my trust in the savior.
Hon får träffa alla hon inte träffat på så länge. Och vi kommer ju sen. När vi är klara här. Då ses vi igen. Men vi vet inte när. Vi vet bara att vi ses igen. Sen.
Det gjorde så ont. Det gör så ont. Det kommer göra ont länge till. Men det kommer bli bättre. Man får minnas det vackra. Det fina minnena. Och det är många. Många och vackra. Och de kommer aldrig att försvinna. Det finns alltid kvar. Vad som än händer.
Jag älskar dig. Vi ses. När jag är färdig här.
There are things that drift away.
Livet är inte perfekt. Kan inte vara prefekt. Även om det vissa dagar ser ut så. Man ser inte det svarta. Bara alla färgerna. Sen. Senare. Ser man allt det svarta på en gång. Allt kommer på en gång. Slår en nästan till marken. Man får hålla i sig. För att stå kvar. Oftast orkar man stå kvar. Men inte alltid.
Det är lite så mitt liv ser ut just nu. Det svarta har kommit ikapp. Går inte att se förbi längre. Det har kommit ikapp. Men jag står upp. Än så länge.
Jag är bra på att gömma och inte visa. Har alltid varit. Det är väl en överlevnadsinstinkt. Att inte visa sig svag. För gör du det kliver de på dig igen. Eller så räddar de dig. Du vet inte. Du vet aldrig. Och jag törs inte chansa. Så jag gömmer. Och försöker. Försöker se glad ut. Har blivit så bra på att se glad ut. Det är bara Han som ser hur jag ser ut egentligen. Och när jag spricker ser alla. Och för att läka måste man spricka. Men så länge får bara Han se.
Var ute på en promenad idag. Med Iron and Wine i iPoden. Det är musiken. Texterna. Som gör det.
Jag såg en igelkott. Nej. En halv. Ja, en halv igelkott. Död. Låg vi vägen. Och den var inte överkörd. Kan inte ha varit. Ett hjul kan väl inte slita isär den? Slita isär igelkotten till två halvor. Det måste ha varit någon. Några. Något. Hur kan man göra så? Dela en igelkott i två? Kotten kan inte göra något. Inget motstånd. Den lilla igelkotten vänder andra kinden till. Vad annat kan han göra? Han kan inte försvara sig mot Några. Några starkare. Några som vill dela honom. Jag frågade.
Varför? Vad har han gjort?
Fick inget svar. Bara en känsla. Livet är inte perfekt. För någon. Det svarta kom ikapp honom. Igelkotten. Allt på en gång. För mycket på en gång. Nu är den borta. Bara halva kroppen kvar.
En halv igelkott. Livet är inte perfekt. För någon.
Inte ens för igelkotten som är så liten. Hur skulle det då kunna vara prefekt för oss som är så stora?
Kraft. Jag går på kraft.
Jag är så trött.
Utan ett ord.
Just nu är man instängd i lilla Barkarö. Power Meet. Eller Power Big Meet. Vad heter det egentligen? Drygt är det i alla fall. Man kan inte ta sig någon stanns. Bara massa amrikanare över allt. Gamla bilar. Rostiga. Avgaser. Kanske en del fina?
Mamma och pappa cyklade in och kollade på crusingen. Finbliscrusingen som det heter. Ett ord. Nja. Tyckte jag skulle följa med. Nej tack. Åk ni. Som tack för att jag stannade hemma och diskade fick jag en påse sura remmar. Det kanske säger lite om hur kul jag tycker det är med amrikanska bilar. Stannar hemma och diskar istället. Vilken 16 åring skulle göra det? Jo, jag. Fast jag diskade inte hela tiden. Jag satt vid datorn och läste massor om Twilight Saga som jag redan visste oxå. Och Robert Pattinson. Läste låt texter. Tänkte på allt och inget. Skönt faktiskt. Lite stillhet. Att vara ensam hemma. Ingen som tjatar om något. Njuter av sådant. Datorn, min iPod och en bok så överlever jag i dagar. Om inte veckor. Jag är nog inte som alla andra. Tur det. Jag är ju jag. Jag är Paramore och Twilight Saga. Och en del annat oxå. Lite kött och ben och sånnt. Ett hjärta mitt i någon stanns. En blindtarm och två öron. Sånnt man tydligen behöver. Fast inte blindtarmen. Det kan man ta bort. Bort med den bara. Finns en del annat man inte heller behöver. Och en himla massa saker man behöver. Jag behöver. Jag behöver. Jag behöver nog sova. Mitt huvud känns. Känns lite segt. Sömn. Sova alldeles för länge och vakna av en mamma som susar in i rummet och påpekar att dagen flyr. "sov inte för länge". Jo, jag gör nog det. Blir kanske bra så. Fast ibland är det skönt att gå upp tidigt. Känslan av att bara du i hela världen är vaken just nu. Härlig känsla det.
